“Gubbvad”
Den lömska gubbvaden
Många är vi som under ett härligt löppass drabbats av att ena vaden plötsligt drar ihop sig och inte längre vill delta i jakten mot målskynket. Det kan kännas som en kramp, ett distinkt stick eller ett Socker Connyskt slag med det berömda järnröret. Fenomenet är allmänt benämnt ”gubbvad” och välkänt för löpare som med marginal passerat tonåren.
Första gubbvaden brukar komma någon gång mellan 30 och 40 och har man en gång drabbats kan man nästan räkna med fler attacker. Det är lite av löparnas malaria. Ligger där och lurar för att slå till när man minst anar det. Något som de flesta med några års erfarenhet av fenomenet kan intyga. Långa perioder kan passera utan minsta känning och plötsligt sticker det till. Det kan hända tidigt under lugn jogg, mitt i ett hårt intervallpass eller i slutet av ett långpass.
Vad är då en gubbvad?
Ja, i bästa fall handlar det om en rejäl kramp. Då kan det räcka med att man stretchar ut den, kanske masserar lite och sen, på någon nivå, återupptar förflyttningen mot målet.
Det kan även röra sig om en muskelbristning, dvs att en del av muskeln helt enkelt gått av. Allvarlighetsgraden är sällan hög men kan ändå medföra stora problem för den som tycker löpning är ett viktigt inslag i livet.
Vem drabbas?
Vem som helst kan förmodligen drabbas men det verkar som risken är större för den som har tränat löpning på hög eller ganska nivå. Varför det skulle vara så kan man spekulera i. Kanske handlar det om någon slags ”utslitning” eller så är det de som har sprungit mycket och som fortfarande vill springa mycket som ”gör affär” av att inte längre kunna springa så mycket som de vill. De som lika gärna cyklar, åker skidor eller simmar kanske bara byter disciplin och är nöjda med det.
Vad är anledningen till att man drabbas av gubbvad?
Någon exakt anledning till varför man drabbas finns (ännu) inte att hitta inom forskningen. Man kan spekulera och utgå från de erfarenheter som finns.
- En allmänt utbredd åsikt är att det handlar om rubbningar av kroppens mineraler och då främst brist på magnesium.
- En annan teori gör gällande att kroppens energiförsörjande system i vaderna täppts till av slaggprodukter som över tiden accumulerats i vaderna. Vadmuskulaturen blir under löpträning helt enkelt lidande av brist på syre och energi. Detta kan leda till att kramper uppstår som i sin tur kan leda till regelrätta muskelbristningar.
- B-vitaminbrist med försämrade muskelreaktioner som följd är en annan teori.
- Svaghet och stelhet.
När drabbas man?
Gubbvaden drabbar blint. Det är just det som är det lömska. Under uppvärmningsjoggen eller efter tolvte fyrahundrametersintervallen.
Det finns dock vissa situationer och varningssignaler man ska ge akt på.
- Vaknar du med kramp i vaderna under natten kan det tyda på mineralobalans.
- Dagen efter dagen innan. Förbränning av alkohol skapar obalanser i kroppen.
- Monotoni. Samma löpsteg under lång tid.
Hur förebygga?
Eftersom orsakerna till gubbvad är så osäkra är det vanskligt att ge sig in på förebyggande metoder. Vi får även här dra slutsatser av allmänna teorier och erfarenheter.
En grundtanke är att en vältränad, elastisk och mjuk vad klarar sig bättre än en svag, stel och hård. Balans i kroppens mineral och vitaminbalans verkar också viktigt.
Här är några tips till dig som är drabbad men vill ta dig ur träsket och förebygga mot fler attacker.
- Kosta på dig och genomlid en eller ett par rejäla sessioner av djupmassage av dina vader. Vaderna är mycket känsliga så detta är ingen mysig behandling till rökelse och tända ljus utan kräver snarare en halvpanna whiskey och träbit mellan tänderna (gärna mahogny). Men kom ihåg att det ska göra dig löpbar igen, det är good pain.
- Stoppa i dig magnecium. Kom ihåg att det ska vara i kombination med kalcium. I hälsokostbutiker hittar du preparat som innehåller både magnecium och kalcium i förhållandet 1 till 2. Ofta runt 250 mg magnecium och 500 mg kalcium.
- Träna dina vader. Excentriska tåhävningar både stärker och ökar rörligheten. En övning som även visat sig väldigt effektiv mot hälsenebesvär.
- Undvik monotoni. Träna gärna på ett varierande underlag, använd olika par löparskor, variera med andra discipliner, spring i vatten med wet-west. Om du under ett löppass börjar känna stelhet i vaderna så ändra steget eller fotisättningen lite, lite under några hundra meter eller så.
- Var beredd på gubbvaden och ha alltid med en elastisk linda under passet för att snabbt kunna minska blödningen vid ev muskelbristning.
- Prova att använda de neoprengummiskydd som finns för vader för att hålla värmen under träning. Speciellt viktigt under intervallpass med långa viloperioder mellan löpningarna.
Hur behandla?
Har man tur handlar det endast om kramp i vaden. Då kan det räcka att stretcha och öka cirkulationen i muskeln med lite lätt massage och sedan i lagom takt fortsätta passet.
Här gäller det dock att vara försiktig för handlar det om en bristning är behandlingen den omvända. Man bör då så snabbt som möjligt minimera blodtillförseln till muskeln. Detta gör man genom att hårt linda vaden med den elastiska linda man, som ”gubbvadare”, alltid bär med sig under löpning.
Läkningstiden står i nära förhållande till blödningens storlek så kan man minimera blödningen genom att snabbt strypa blodtillförseln kan man vinna många dagar eller veckor.
Behåll trycket någon timme (med korta pauser då du tar av lindan någon minut) och håll foten i högläge. Därefter blir det några enstaka dagar med minimalt med gående innan man succesivt kan öka belastningen och så smånigom vara tillbaka i löpspåret.
Ofta befinner man sig inte inpå husknuten när gubbvaden slår till utan har en bit hem. Finns det möjlighet så ring efter skjuts. Är det inte mitt i vintern så lägg dig och håll foten högt tills transporten anländer. Har man inga bilburna kompisar eller pengar till bussbiljett blir till att linka och lårgå sista biten. Behåll då lindan på, ta det lugnt och belasta den skadade vaden så lite som möjligt.